Ja du, det vet jag faktiskt inte. Men det ska man ha klart för sig, att livet är inte och blir nog aldrig som förväntar sig. Känns konstigt dock att denna långa tid bara ska vara över nu. Känns orättvist att det bara ska ligga på mig. 

För det köper jag inte. Men det är som det är nu och då får det vara så då. Jag, självklart, hoppas att nångång, längre fram, nångång. Att man iaf kan prata om sörjan och ta det därifrån. Jag hoppas iaf. Och skulle du nånsin läsa detta inlägg så vill jag säga, igen, Jag älskar dig och kommer alltid att göra!   Och jag är genuint ledsen över allting som har hänt och hur det har utspelat sig. Men som du alltid har sagt till mig, i alla år, att detta sker nog för ett skäl. Det är meningen, men jag är hundra på att det inte alltid behöver vara såhär och att alla kan ändra sig. Jag VET att alla kan det och jag vet att alla är värda nya chanser. Jag intalar mig själv att det kommer. Nångång, nån dag, senare.

//Linda.. 

Den andra dagen på det nya året är snart till ända. Och än så länge så har året varit bra  =P. Har dock haft lite ont i hjärtetrakten både igår och idag. Och när jag säger ont så menar jag hjärteont. Jag har börjat inse att jag inte kommer komma in i sambons släkt igen och då speciellt handlar det om svärmor. Man kan tydligen inte göra ett misstag i hennes ögon och sen vara värd en andra chans, även fast man bett om ursäkt iaf 3 ggr.. Sorgligt!!

Och just nu så är alla så uppe i gasen över ett nytillskott i den släkten, E har alltså fått en ny kusin. Men jag får snällt stanna hemma och jag får snällt höra på när jag får berättat för mig vad hon tycker om mitt och hans förhållande. Och hans syskon ska ju tydligen tycka samma sak som hon. Så det gör hjärteont.

Idag hämtade jag P, så att han slipper vara ensam om dagarna eftersom att hans pappa jobbar. Och P har ju jullov sista veckan nu. Helst av allt skulle han ju vilja vara hemma själv hela veckan, för då kan man ju vara med kompisar och sitta framför datorn. Men han får vara här tycker jag. Ser fram emot när vi har flyttat och när han kommer att bo hos oss varannan vecka. Så att man får in nån sorts rutin med honom igen och att han får lite mer regler att följa. Jag VET, en, snart, tonåring SKA vara såhär, obstinat, tjurig, ego, sur, tvär osv osv..you name it liksom.. Men jag behöver ju inte ta allt från honom och jag tänker banne mig försöka stävja hans dumheter lite granna. Nu är det inte så att han har mkt dumheter för sig, men iaf så pass mkt så att man kan slita sitt hår.

Nu är det Raw på 5:an, ska sätta mig och skratta lite till det tror jag.

// Linda..