Förlåt för att jag har varit dålig på att se er alla mina Solisar. Förlåt..

Ja ni, jag kommer nog få krypa tillbaka till mitt gamla jobb istället. Jag tror inte att jag fixar det.

Jag vet inte om jag kan ta på mig allt det ansvaret som man har på ett arbetsställe som IVA. Jag menar, 6 veckor är ingenting, man skulle behöva sååå mkt fler veckor. Och speciellt då när man inte har ett uns av sjukhusvana. 

Har ju inte ens varit specielltmkt på sjukhuset överhuvudtaget. Den mesta erfarenheten jag har av sjukhuset är väl förlossningen då. När jag födde Elias liksom. Men jag mår så jäkla dåligt just nu, för jag har sån fruktansvärd beslutsångest. För det är ju jätte intressant och jätte spännande att få göra nånting heeelt annorlunda än hemvården. Men som sagt, jag vet inte om jag vill ta på mig det ansvaret man får om jag inte känner mig säker på alla moment och alla maskiner och knappar och allt sånt. Jag skulle inte kunna leva med vetskapen att någon kanske trillar av pinn på något av mina pass bara för att jag kanske inte tagit rätt beslut eller råkat göra något fel.

Men jag har ju inte jätte glada tankar om att behöva krypa för en viss människa för att kanske få jobba där i sommar igen. Men hemtjänsten kan jag iaf.

Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra!!??!!   

Vikken looser jag är alltså!!  

//Linda

 

Jenny Lagren

8 maj 2013 21:19

Du måste våga tro på dig själv!! De hade inte valt dig om de inte trodde att du skulle klara jobbet. Du har varit där i tre dagar!! Ge det ett par veckor så ser du om du fixar det eller inte. Det tar tid att lära sig ett helt nytt jobb, det gör det för alla, och du jobbar väl inte helt ensam, måste ju vara fler usk och ssk som du kan rådfråga även när dina sex veckor har gått. Jag jobbar själv på sjukhuset, dock inte med så avancerat som IVA, men jag kan fortfarande inte allt även om jag jobbat där i två år, men man har ju sina arbetskamrater och man jobbar ju som ett team och hjälper varandra om det är något. Så sluta upp att vara så självkritisk! Du kommer fixa detta, bara du ger det en chans och vågar tro på dig själv! Kram

Linda

9 maj 2013 11:33

Tyvärr fick jag på mig till imorrn och tänka på om jag vill vara kvar eller inte =/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att vi inte pratar längre.. Varför är det bara jag som ska försöka hela tiden?  Skulle inte tro det.  Så det är inte så konstigt alls att vi inte pratar så mkt.. Tycker jag iaf. Men du har ingen aning om varför. Men jag tänker inye ya på ...

Nu var det längesen igen sen jag skrev igen. Men det känns inte som om jag riktigt har haft tiden på min sida. Eller ja, tid har jag väl kanske haft. Men när man jobbar så mkt så är det väl mest orken som tryter och ens prioriteringar ligger väl ...

Imorrn blir det Arbetsförnedringen igen då. För nu har jag faktiskt inga nya pass inbokade. Jobbade sista nu ikväll. Och dom säger ju det, första arbetslösa dagen. Då ska man in och påanmäla sig igen. Inte för att jag kommer få ut så mkt av stämp...

Inget att tala om iaf känns det som. För jag måste ta allt jobb jag någonsin kan. Ligger man på latsidan så finns det ingen chans i världen att man kommer få något mer varaktigt. Men nu finns det ju dom som bara ska ha före. That´s it.. Nämen jag...

Nä du, det känns inte som så. Inte den här sommaren. Nån ledig dag här och där, men int så mycket mer än så.  Men som det känns just nu så skulle jag vilja jobba mer. Och gärna lite nätter.    I helgen nu så fick jag det bekräftat att det fortf...