Nä du, det känns inte som så. Inte den här sommaren. Nån ledig dag här och där, men int så mycket mer än så. 

Men som det känns just nu så skulle jag vilja jobba mer. Och gärna lite nätter. 

I helgen nu så fick jag det bekräftat att det fortfarande inte riktigt är legitimt med att berätta att man har fibro. 

Den sjukdomen tänks fortfarande på som kärringsjukan. Att det är något av en trend bland människor som är lata av sig och inte tex orkar jobba och så. Det är lite av en trend att säga att man har fibro.

Och det gör det ju oerhört mkt svårare för oss som verkligen har det att känna oss trodd på. 

Och det gör även att man inte gärna berättar att man har det eller pratar om det överhuvudtaget. 

Samma är det ju med migrän. Lite huvudvärk har ju ingen dött av, eller?

Hoppa och skit så får ni randiga ben! Det är det enda jag har att säga. 

Jag menar, hur kan andra människor säga med säkerhet att jag tex inte har ont eller är sjuk, bara för att det inte syns?

Bara för att jag kommer på jobbet och biter ihop och gör allt ni frågar och säger till mig betyder inte att jag inte har ett helvete när jag tex kommer hem. Ni vet inte hur mkt smärtstillande jag får peta i mig i perioder. 

Eller hur jag får lista ut allt eftersom hur jag kan göra vissa saker och moment utan att överanstränga mina leder och muskler så att jag inte sitter i soffan sen och nästan gråter av smärta. 

Nu är det inte alla i ens närhet som tror det sämsta om människor som säger att dom har fibro. 

Inte alls. Men jag tror att det är en sjukdom som man själv behöver ha för att ha någon riktigt äkta förståelse.

För det är så svårt för mig att förklara för den som inte har det hur det är. 

Det är nästan omöjligt. Och det gör det mkt svårare eftersom att det inte syns på mig.

/Linda..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att vi inte pratar längre.. Varför är det bara jag som ska försöka hela tiden?  Skulle inte tro det.  Så det är inte så konstigt alls att vi inte pratar så mkt.. Tycker jag iaf. Men du har ingen aning om varför. Men jag tänker inye ya på ...

Nu var det längesen igen sen jag skrev igen. Men det känns inte som om jag riktigt har haft tiden på min sida. Eller ja, tid har jag väl kanske haft. Men när man jobbar så mkt så är det väl mest orken som tryter och ens prioriteringar ligger väl ...

Imorrn blir det Arbetsförnedringen igen då. För nu har jag faktiskt inga nya pass inbokade. Jobbade sista nu ikväll. Och dom säger ju det, första arbetslösa dagen. Då ska man in och påanmäla sig igen. Inte för att jag kommer få ut så mkt av stämp...

Inget att tala om iaf känns det som. För jag måste ta allt jobb jag någonsin kan. Ligger man på latsidan så finns det ingen chans i världen att man kommer få något mer varaktigt. Men nu finns det ju dom som bara ska ha före. That´s it.. Nämen jag...

Jag har suttit och snabbläst igenom min gamla blogg. Den jag hade innan denna. Den jag uppdaterade lite oftare.  Den jag hade när jag började må så skit. Den jag hade under sjukskrivningen och kaossommaren.   Kaossommaren. Jag vet inte hur jag ...