Japp, så är det. Man kan absolut bli galen för mindre, men jag börjar känna mig galen av denna jäkla känsla. 

En av dom jobbigaste känslorna man kan ha tycker jag. Att känna sig ensam. Och då även ensammaste på hela jorden. Eller det kanske passar bättre med att säga att man kan bli deppig för mindre. Att vara ensam.  Det gör ont i hjärtat, på riktigt. Och det gör ont i huvudet. För man tänker alldeles för mycket. Man ältar och undrar om och om igen vad man har gjort för fel (speciellt när man absolut inte vet och när det uppenbarligen finns dom som vet men inte vill berätta). Och man tänker om man verkligen inte är värd att ha folk omkring sig som gillar en. Kanske inte. 

Jaja, det här är mitt liv och det finns väl dom som har det sämre. Men jag hatar att känna mig ensam.

//Linda..