Det har min dag bestått av idag. 

Solen har gassat hela dagen.

Och att sitta i en varm bil då är ingen hit. Men jag och Elias var bara tvungen att komma ut lite fast han var hemma från skolan. Man blir ju kokko av att sitta inne hela tiden.

Så vi var iväg och handlade lite på City Gross och vad lyckas jag inte med då då..

Jo, jag glömde att packa ner grädden i påsen som jag hade blippat in i scannernn och betalade för.

Jävla skit å..

Och efter middagen kunde vi inte hålla oss ifrån att gå ner till badstället här nere. Grunna.

Långgrunt som 17. Och just nu så är det mindre vatten där än vad det brukar vara så nu räcker vattnet bara upp till anklarna på ungarna. Men dom höll på och leka och stojja därute och sen upptäckte dom den icke så roliga blåleran. 

Jag kan säga att man såg mer lera på dom än hud när vi cyklade hem igen.

Men dom hade roligt och det är ju huvudsaken.

Har dock varit produktiv idag. Äntligen fick jag ihop det dära "brevet" till A-kassan. 

Jag skulle skriva och förklara varför jag inte fortsatte min inskolning på IVA.

Men det var ju inget man bara fick plats med på ett A4. Blev ju en roman innan det blev klart.

Men ändå så känns det som om jag skulle ha kunnat skriva mer, för jag tror verkligen inte att människor som inte har jobbat inom vården inte riktigt kan förstå vilken total skillnad det är mellan vårdinstanser.

Som jag skrev i "brevet", det finns ingenting som är samma lika mellan IVA och hemtjänsten.

I min yrkesroll inom hemtjänsten så är det inte många ggr jag tvivlar på mig själv. 

Jag tycker själv att jag är jävligt duktig på mitt jobb. Men så fort jag kom in på IVA så började jag tvivla på mig själv om allt. Jag menar, det är för det första så mkt, mkt, mkt medicinskt som man ska kunna och ha koll på.

Och två tredjedelar av allt man skulle kunna har jag aldrig ens hört talats om.

När man tex inskolar sig på ett boende så kan man kanske få ett A4 med saker man ska ha gått igenom efter sin inskolning. Men här, på IVA, så var det 8 (åtta!) sidor som man ska ha gått igenom och kunna när inskolningen är slut. Och när tom dom ordinarie som jobbar där tyckte att det var konstigt att man tog någon som inte ens har någon som helst sjukhusvana. Ja då börjar man tvivla ännu mer. Och klarar man inte av pressande stress så är IVA inte heller the place to be. Och blödig ska man inte heller vara allt för mkt. Och det kände jag när det kom in en 06:a. Det enda jag kunde tänka på var mitt E som är 05:a.

Men absolut, det var en bra erfarenhet. Men jag vill ju inte fastna i hemtjänsten i hela mitt liv, men den tiden kommer den också.. När det är dags..

Men iaf, jag har fått iväg "brevet" nu, så nu är det bara att hålla tummarna för att A-kassan ändrar sitt beslut att sänka min ersättning med 25% i 40 ersättningsdagar. Men jag har nog inte jätte stora förhoppningar.

/Linda

Bizarre ER på kanalen TLC är ett hysteriskt roligt och knasigt program.

Nu är det ju inte himlarns snällt kanske att skratta åt andra människors missöden. Och ofta så skrattar man inte på det sättet heller utan på sättet: OJ, hur gick det där till??!!

Som tex: en kvinna hade ätit bläckfisk och så helt plötsligt så kände hon hur det började röra sig i munnen och man kom fram till att hon hade bitit sönder en spermakapsel och dom små spermierna hade "befruktat" hennes kinder osv.

Hon hade alltså ätit en levande bläckfisk. 

Och när man hör sånt så skrattar man lite förmätet och tänker högt för sig själv: OJ, hur gick det där till??!!

Men som sagt, det är ett jäkligt intressant program. Tyvärr så är det repris dom sänder just ikväll =/

I slutet av denna vecka så får jag förhoppningsvis veta hur mitt sommarschema på jobbet ser ut.

Så att man kan planera sin somar lite. Och då speciellt under D´s semester och hur P ska vara här i sommar.

Jag vet att han, om han beter sig och uppför sig, ska vara med J på J´s semester eftersom att dom ska åka till Rättvik tex. Tyvärr så har inte jag nånting planerat för mina grabbhalver i sommar. Men förhoppningsvis så kanske jag är ledig en långhelg eller så i sommar och vi kan åka nånstans. Eller göra nånting runtomkring här.

Men kruxet är ju att jag inte har nån riktig lön förens i juli. Det är ju det sjukt frustrerande med att bara vara vikarie. Lön för mödan kommer alltid månaden efter. Skitjobbigt!! Men mest jobbigt är det absolut för D, för han får ju offra så mkt av sina pengar. Och jag hatar att fråga honom om sånt.

Hoppas det där schemat kommer snart.. 

Åsså nu då, den där jävla bilen!! Satans jävla otyg!! Att det ska vara så fruktansvärt dyrt allting. 

Och självklart så är det såna hära saker som man helst av allt INTE ska köpa begat.

Typ som kamrem. Och just en sådan behöver jag. Jag kör på extremt lånad tid sa D. Och det borde ju han veta.

Åsså behöver jag nya styrleder fram. För det sa dom på besiktningen för nån månad sen.

Jag hatar bilar..varför kan dom inte bara funka?

/Linda..

Utan det var på onsdag jag jobbar nästa gång. Vilken tur att jag kollar kalendern tidigare idag då.

Jag var sjuk igår. Skulle ha jobbat en relativt kort dag, men under förra veckan så blev jag så jäkla förkyld. 

Snoret rann, ont i bihålor, täppt, ludd i huvudet. Så det funkade inte, jag var mer död än levande under förra veckan. 

Är fortfarande dålig, men det går åt rätt håll, så jag hoppas att det blir bra tills på onsdag.

Börjar få ont i huvudet nu också =/.

Idag är det rätt trist dag. Ingen bil hemma betyder att det bara är att ta tag i alla måsten här hemma.

Som tex att tvätta upp monsterhögen med tvätt. Diska. Dammsuga. Och komma på nån mat.

Jag hatar mat.. Eller inte maten i sig, men detta att man måste hitta på maträtter varje dag. Gillar´t inte!

Tar sån tid och ork av en. Så jag hatar mat..

Jag vet egentligen inte alls vad jag ska skriva eller vill skriva. Jag är mest tom idag känns det som.

Har inte allt för mkt ork eller gaist just idag. Fryser mest. Det märks verkligen hur nere man blir utan solen.

Kom tillbaka fort, annars!!

Linda..

   Det är det enda jag får höra hemma nu. Varför ska detta förhållande vara på så olika premisser ibland?!

Jag fattar inte. Jag gör verkligen inte det. Det pratas om att det måste ges respekt bara för att han äger huset och så vidare. Men vi andra förtjänar också respekt. Men det går ju liksom inte in. Man ska vara tyst, göra det man ska och sen vara en porrskådis i sängen. Wtf säger jag bara..

I fredags 15:45 så sms:ade jag rekryteringen att jag kan jobba i sommar. Eftersom att jag inte är kvar på IVA.

Och i måndags kl 07:02 så ringde dom. Jag tror det är säkert att säga att det behövs folk.

Tror inte att jag mår så toppen idag. Jäkla skit också..

Och ledig hela veckan. Hur gick det till?? Jaja..

Hela dagen idag har gått åt till att sätta upp gipsskivor i taket i det nya köket. Eller ja, jag stod mest och höll i stöttorna och D gjorde allt lyftande och sånt. Jag menar, en sån dära gipsskiva väger typ 30 pannor och balansera den på raka armar medans man kliver upp för en liten stege kan ju inte vara allt för lätt.

Men han har inte tummen mitt i handen den där människan så han fixade det och så slängde han ihop någon sorts extra stötta med det lilla virke som låg på altanen. Den var dock sned när den var klar, men den gjorde sitt jobb ändå.

Men som sagt, jag och D jobba ihop?? Ne, inte egentligen. Arbetselak så att man blir rädd för fa.an

Imorrn måste an dra till Af och skriva in sig igen så att stämplingen kommer igång igen.

   Ge mig nånting kära du som jag klarar av..äsh..

Måste hämta barn nu..

Sagt nej till något som i det lååånga loppet kanske hade blivit awesome. Men för en så jäkla blödig och psykiskt svag (i oerhört pressande och stressande situationer) person som jag, så tror inte jag att jag skulle fixa det efter bara 6 veckor. Det var som att kastas in i elden på en gång och sen får du kämpa din väg ut bäst du vill.

Alltså kontrasterna mellan att vara i hemvården till att börja på IVA var som mellan himmel och helvete. 

Så jag tackade nej. Och i samma sekund som jag gjorde det så ångrade jag mig. 

För tänk om det i slutändan kunde bli bra. Och jag vet att det skulle bli det. I slutändan.

Men inte efter bara 6 veckor. 

Men ja, så nu sitter jag här igen, efter ännu ett misslyckande. Och utan någonting att göra. 

D som säkert blir irriterad igen. Och kommer sucka och ha sig och få ur sig nåt otrevligt också.

Jävla mig helt enkelt. Punkt och slut!!

Förlåt för att jag har varit dålig på att se er alla mina Solisar. Förlåt..

Ja ni, jag kommer nog få krypa tillbaka till mitt gamla jobb istället. Jag tror inte att jag fixar det.

Jag vet inte om jag kan ta på mig allt det ansvaret som man har på ett arbetsställe som IVA. Jag menar, 6 veckor är ingenting, man skulle behöva sååå mkt fler veckor. Och speciellt då när man inte har ett uns av sjukhusvana. 

Har ju inte ens varit specielltmkt på sjukhuset överhuvudtaget. Den mesta erfarenheten jag har av sjukhuset är väl förlossningen då. När jag födde Elias liksom. Men jag mår så jäkla dåligt just nu, för jag har sån fruktansvärd beslutsångest. För det är ju jätte intressant och jätte spännande att få göra nånting heeelt annorlunda än hemvården. Men som sagt, jag vet inte om jag vill ta på mig det ansvaret man får om jag inte känner mig säker på alla moment och alla maskiner och knappar och allt sånt. Jag skulle inte kunna leva med vetskapen att någon kanske trillar av pinn på något av mina pass bara för att jag kanske inte tagit rätt beslut eller råkat göra något fel.

Men jag har ju inte jätte glada tankar om att behöva krypa för en viss människa för att kanske få jobba där i sommar igen. Men hemtjänsten kan jag iaf.

Jag vet helt enkelt inte hur jag ska göra!!??!!   

Vikken looser jag är alltså!!  

//Linda

Men nu jäklar är det bara en enda helg emellan mig och mitt nya sommarjobb. Jämarns alltså. 

Nervös så in i norden, så nervös så att jag nästintill mår illa. Yikes!!

Nämen som sagt, en helg kvar och denna helg blir det till att umgås med familjen mest. Och att dona lite i den obefintliga trädgården. Måste åka iväg med en massa trädgårdsavfall på tippen. Och förutom det så blir det nog mest att kolla lite film, käka grillat (the fave), tvätta lite och tagga inför den första inskolningsdagen på måndag. 

Undrar om mitt i med familj vill grilla igen *blinkblink*

Ananas, en massa ananas!!

Ikväll har jag pillat ihop ett memorywire-armband och la ut till mina Solisar. 

Men gudars vad jag är dålig på såna hära pillsaker, det är dock ett jäkla bra terapiarbete. Men som sagt, jag är ju inte himlarns duktig eller vet hur man ska göra eller så. Och det finns mkt andra saker som jag skulle vilja kunna inom att pärla. Typ som makrame och sånt. Men det är ju inte så att det är något jag gör för att sälja eller så, så då får det väl bli lite skönhetsfel om det skulle bli det.

Snacka om att ens kropp är dålig när man får ont i den av att sitta i en mjuk soffa tillochmed. 

Jävla skitkropp som inte är i samma ålder som huvudet är i.

Ajajaj..men det är min lott i detta liv, jag hoppas att jag får vara smal och atletisk och smärtfri i mitt nästa =)

Har dock ett litet dilemma just nu, just om min smärta och om min medicin som jag håller på att prova ut.

Det är ju ett stämningshöjande och man kan ju gå upp i vikt av det ochdet är ju just det jag har. 

Men jag blev tillsagd att prova denna i två månader nu, men på två månader hinner man gå upp mkt och jag kan fan i mig inte gå upp någe mer. Så jag har starka funderingar på att på eget bevåg sätta ut den. Och sen om två månader bara säga till läkarn att den inte funkade. MEN, och nu kommer det stora MEN:et, istället för att den hjälper mig med min smärta så tror jag att jag känner något positivt med måendet. Och jag behöver ha ett bra mående i sommar, så att jag fixar jobbet. MEN jag kan inte gå upp mer i vikt. Så vad ska jag göra??

I dunno..

//Linda