för resten av mitt nya sundare liv. Det måste bara bli så. Idag var jag på mitt första möte med min dietist. Och det var intressant. Visserligen så fanns det inget som om sa som jag INTE redan visste. Jag VET hur man ska äta, röra på sig och bete sig i denna fråga, men jag når bara inte fram. Varför? Jag vet inte..helt ärligt. JAG VET INTE!! Och det är jäkligt konstigt, just eftersom att jag EGENTLIGEN vet. Men hade jag inte haft dessa absurda tankar så hade jag kanske tagit mig över denna enorma tröskel, men nu kan jag inte det. Och dessa tankar är VERKLIGEN sjuuukt absurda. Helt sanslösa och det vet jag, min sunda del i hjärnan. Men inte min ätstörningsdel. Hon tyckte inte att jag kunde räknas rent som nån som har en ätstörning, men att jag absolut ligger på gränsen pga mitt osunda förhållningssätt till mat, socker och ätning. Och pga dessa absurditeter..(nytt ord låter det nästan som, haha..) Men i alla fulla fall, vi skulle börja med små steg och med nånting som jag vet får mig att må bättre. Att börja äta frukost! Jag snittar en måltid om dagen och det är middag, den enda måltiden som vi alla äter tillsammans. Men utöver det så är ju jag allt som oftast hemma ensam under de andra måltiderna och då känner jag väldigt, väldigt sällan behov av att käka varken frukost eller lunch. Och när mitt blodsocker sjunker så är det såååå mkt enklare att byta ut måltider mot snabba lösningar. Och mina snabba lösningar heter läsk. Coca-cola oftast. Men gärna Red Bull när det går. Och egentligen så tar det typ kaaanske 2 minuter till och ställa sig och göra en macka istället eller värma en matlåda från middagen dagen innan. Men ICKE.. Jag är såååå jäkla less på matbestyren bara, jag är såååå "over it", ge mig ett piller som tar bort hungern liksom. Och ge mig verkligen ett piller som tar bort mitt begär till det söta vita skiten. Till drogen. Till SOCKRET!! 

Jag avskyr mig själv! Jag äcklas av mig själv! Och om jag gör det så är det ju självklart att andra också gör det..inga konstigheter där inte.

Men jag måste nånstans hoppas och tro att denna hjälp kommer att förändra mig och förändra min syn på både mig själv och den vita drogen. För jag orkar snart inte mkt längre, absurditeterna kryper närmre och närmre och det vill jag inte, för det kan bli riktigt farligt. Och det VILL JAG INTE!!

//Linda..