Hej hallå därute i snön..

What´s up peeps? Här är det väl som vanligt. Och som vanligt betyder ju att det är ekonomiskt kaos för mig, ensamhet och mkt grubblerier. Som vanligt med andra ord. Som det var förra året och året innan dess, så är det idag också. Tur att man blir van efter ett tag, men visst, man blir ibland väldigt frustrerad och förbannad. På sig själv.. Jag har börjat inse detta år att jag nog är en rätt stor förlorare. För HUR kan man tillåta sig själv att hamna här? Hur kan man sätta sig i den sitsen där man inte kan ta hand om sig själv eller sina barn? Dom förtjänar sååå mkt bättre, dom förtjänar såå mkt bättre än mig. Så är det bara och då kan andra säga en himla massa annat, men det är ju bara rent fakta, att jag är en looser. Och jag är 31 år. Skämmes!!

Jag försöker dock hålla huvudet högt, jobbar och försöker ta på mig mer ställen att vara på, även om det känns mkt. Och jag vet ju precis vad som händer när det blir mkt, men jag vill verkligen inte tillbaka igen. Till det helvetet. Men det känns verkligen hårt att vara som en vante som kan kastas hur som helst bara för att en verksamhet ska funka. Men jaja, det är jag som har satt mig i den situationen så det är ju bara att bita ihop. Även fast käkarna smärtar av allt ihopbitande. 

Mkt skulle nog kanske kännas lite lättare om man fick känna lite kärlek och samhörighet. Men jaja, jag fattar, det gör jag.

Gudars vad jag ser fram emot när mina psykologtider sätter igång nästa år.