Hur blir man vän med någon som vänder kappan efter vinden?

Hur blir man vän med någon som ena dagen är relativt snäll, men nästa dag kan piska en så att man bara vill gråta?

Hur blir man vän med någon som gör som den själv vill?

Hur blir man vän med någon som kör över en?

Hur blir man vän med någon som på ett sätt har förstört mitt liv, men även lärt mig mkt om mig själv?

Hur blir man vän med någon som inte bara gör mitt liv komplicerat utan även andras liv?

Hur blir man vän med någon som man kan önska att den försvann förevigt och aldrig får se dagens ljus igen?

Hur blir man vän med någon som kan göra en beroende?

Hur blir man vän med någon som aldrig lyssnar på mig?

Hur blir man vän med någon som har planer på att stanna livet ut och vara taskig mot mig?

Hur blir man vän med smärtan?, som läkaren sa att jag skulle behöva göra.

Hur ska jag kunna bli vän med något så oförutsägbart? Hur ska jag kunna vänja mig vid det?

Jag förstår inte riktigt. Jaja, det är väl bara att kavla upp ärmarna och giva den där vännen på moppo då. 

Inte för att det kommer bli lätt och speciellt inte om jag inte har någon i ryggen och backar upp mig helt och fullt.

Eller det var väl kanske fel det också. Men man ska verkligen vara mkt sjukare än vad jag är för att det ska tas på allvar fullt ut. Känns som om man blir prövad en hel del. Att jag behöver gråta dygnet runt och hoppa på kryckor eller rulla mig fram med en rollator för att dom ska ta ut sin arsenal av "magic tricks".

Nu vill jag inte ha den arsenalen riktigt heller, men jag vill ha den möjlig om den skulle behövas.

Och som det är nu så blir det ju bara sämre och sämre, men jag ska sköta allt kämpande själv och bli vän med min smärta.

Men hur blir man det? 

/Linda..