Det fick bli dagens mellis för mig. Ungarna tog bara melonen. Sitter och tänker på detta med att börja på ny kula när det gäller kosten. Jag är jätte duktig på att lägga upp det i teorin. Och det fnkar rätt så bra ett tag (läs några dagar).

Men sen så är det någonting som gör att man trillar dit igen. Eller ja, man gör felet att fela mer än vad man egentligen behöver. Ett exempel: Man åker bort på en fika hos en kompis, det serveras kaffe och bulla och man fikar. Och sen när man åker därifrån så tänker man: Jamen nu har jag ju ändå fikat onyttigt så nu är ju resten av dagen förstörd, så då kan jag äta onyttigt hela dagen liksom. 

MEN...det är ju så man INTE ska tänka. Utan det är akdrig försent att göra om och göra rätt liksom.

Vad är det för fel på oss människor egentligen? gaaaah...

Jag vill så innerligt inte se ut som jag gör. Jag äcklas av mig själv när jag tittar mig i spegeln. Jag kommer knappt i några som helst av de kläder jag äger. Och de andra kläderna som jag äger är sen när jag var mindre och dom ligger bara där och hånar mig när jag försöker knäppa mina byxor i storlek KS (kingsize). Och det enda jag då känner för är att slänga mig på sängen och böla. OCH gå ner i vikt. RASA i vikt snarare. Det som är så svårt att ta in är att vi i matväg inte alls äter dåligt. Snabbmat väldigt sällan och maten som vi gör innehåller både mkt fullkorn och inte alls mkt halv fabrikat. Jag minns inte sist jag åt en Mamma Scan-köttbulle tex.

Men visst, jag är dålig på att röra mig. Det gör för ont oftast. Och så vet jag inte vad som är bra träning och inte bra träning när det kommer till min sjukdomsbild. Jag vill ju inte förvärra saker i onödan liksom.

Men jag äger en cross trainer och en motionscykel och dom brukar användas om nätterna när dom andra har lagt sig.  Åsså brukar jag göra sit ups med en hjälpgrej. Nu när det inte är så halt längre så ska jag börja dra på mig promenadskorna också, för det är skonsamt för kroppen.

Men jag önskar så högt att dom inte hade förbjudit den där vikmedicinen jag åt för några år sen, den var underverk i en liten burk. Tro nu inte att jag bara satt på min rumpa och åt detta piller, för det gjorde jag inte. 

För ju mer jag gick ner, ju mer orkade jag röra på mig. Ju roligare var det att röra på sig, för man orkade mer.

Och den fick man genom läkaren sin.

Jo, idag blir det halvfabrikat faktiskt. Fiskpinnar. Men jag äter kokt broccoli till och till övriga familjen gör jag våran egna potatismos. Det tar liiite längre, men så värt det.

Sen kanske vi ska hämta en grill som vi har fått av svärmor, så vi kan grilla i helgen.

//Linda