Det fick bli dagens mellis för mig. Ungarna tog bara melonen. Sitter och tänker på detta med att börja på ny kula när det gäller kosten. Jag är jätte duktig på att lägga upp det i teorin. Och det fnkar rätt så bra ett tag (läs några dagar).

Men sen så är det någonting som gör att man trillar dit igen. Eller ja, man gör felet att fela mer än vad man egentligen behöver. Ett exempel: Man åker bort på en fika hos en kompis, det serveras kaffe och bulla och man fikar. Och sen när man åker därifrån så tänker man: Jamen nu har jag ju ändå fikat onyttigt så nu är ju resten av dagen förstörd, så då kan jag äta onyttigt hela dagen liksom. 

MEN...det är ju så man INTE ska tänka. Utan det är akdrig försent att göra om och göra rätt liksom.

Vad är det för fel på oss människor egentligen? gaaaah...

Jag vill så innerligt inte se ut som jag gör. Jag äcklas av mig själv när jag tittar mig i spegeln. Jag kommer knappt i några som helst av de kläder jag äger. Och de andra kläderna som jag äger är sen när jag var mindre och dom ligger bara där och hånar mig när jag försöker knäppa mina byxor i storlek KS (kingsize). Och det enda jag då känner för är att slänga mig på sängen och böla. OCH gå ner i vikt. RASA i vikt snarare. Det som är så svårt att ta in är att vi i matväg inte alls äter dåligt. Snabbmat väldigt sällan och maten som vi gör innehåller både mkt fullkorn och inte alls mkt halv fabrikat. Jag minns inte sist jag åt en Mamma Scan-köttbulle tex.

Men visst, jag är dålig på att röra mig. Det gör för ont oftast. Och så vet jag inte vad som är bra träning och inte bra träning när det kommer till min sjukdomsbild. Jag vill ju inte förvärra saker i onödan liksom.

Men jag äger en cross trainer och en motionscykel och dom brukar användas om nätterna när dom andra har lagt sig.  Åsså brukar jag göra sit ups med en hjälpgrej. Nu när det inte är så halt längre så ska jag börja dra på mig promenadskorna också, för det är skonsamt för kroppen.

Men jag önskar så högt att dom inte hade förbjudit den där vikmedicinen jag åt för några år sen, den var underverk i en liten burk. Tro nu inte att jag bara satt på min rumpa och åt detta piller, för det gjorde jag inte. 

För ju mer jag gick ner, ju mer orkade jag röra på mig. Ju roligare var det att röra på sig, för man orkade mer.

Och den fick man genom läkaren sin.

Jo, idag blir det halvfabrikat faktiskt. Fiskpinnar. Men jag äter kokt broccoli till och till övriga familjen gör jag våran egna potatismos. Det tar liiite längre, men så värt det.

Sen kanske vi ska hämta en grill som vi har fått av svärmor, så vi kan grilla i helgen.

//Linda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att vi inte pratar längre.. Varför är det bara jag som ska försöka hela tiden?  Skulle inte tro det.  Så det är inte så konstigt alls att vi inte pratar så mkt.. Tycker jag iaf. Men du har ingen aning om varför. Men jag tänker inye ya på ...

Nu var det längesen igen sen jag skrev igen. Men det känns inte som om jag riktigt har haft tiden på min sida. Eller ja, tid har jag väl kanske haft. Men när man jobbar så mkt så är det väl mest orken som tryter och ens prioriteringar ligger väl ...

Imorrn blir det Arbetsförnedringen igen då. För nu har jag faktiskt inga nya pass inbokade. Jobbade sista nu ikväll. Och dom säger ju det, första arbetslösa dagen. Då ska man in och påanmäla sig igen. Inte för att jag kommer få ut så mkt av stämp...

Inget att tala om iaf känns det som. För jag måste ta allt jobb jag någonsin kan. Ligger man på latsidan så finns det ingen chans i världen att man kommer få något mer varaktigt. Men nu finns det ju dom som bara ska ha före. That´s it.. Nämen jag...

Nä du, det känns inte som så. Inte den här sommaren. Nån ledig dag här och där, men int så mycket mer än så.  Men som det känns just nu så skulle jag vilja jobba mer. Och gärna lite nätter.    I helgen nu så fick jag det bekräftat att det fortf...