Eller ja, inte gäsp-trött, men så jämarns trött i kroppen. Känner mig tung som en sten. Armarna vill bara hänga längs med sidorna och hade inte huvudet suttit fast på kroppen så hade det ramlat av mig och rullat längs golvet.

Skönt att det inte kommer krävas många knopp av mig imorrn. Det kommer bli en riktig slöar-måndag.

Ska hämta lite barn nångång under dagen, men det är det enda.

Förutom ett samtal till min läkare som också måste göras. Men det kan man ju sitta ihopkrupen under en filt i soffan och göra. Med största koppen te som sällskap också då. Men känner jag mig själv så kommer jag stöka och dona iaf och det kommer jag få ångra senare. 

Jo just ja, läkarsamtalet ja. Jo jag håller just nu på att sätta ut en medicin som jag håller på att prova. 

Men den hjälpte ju föga, det enda den gjorde för mig var att ge mig yrsel och det var ju inte det som var grejen liksom. Gudars vad jag längtar tills jag kommer över någon medicin som hjälper mig någorlunda. 

Jag begär inte att jag ska bli smärtfri, men jag tror inte att man ska behöva gråta sig till sömns ibland heller bara för att man har så ont. Jag vägrar att tro att det inte ska finnas ett något sånär normalt och oki liv för mig också även fast jag har denna kroniska smärta. Som jag sa, jag kräver inte att jag ska bli helt smärtfri..

Men eftersom att denna medicin inte har funkat så måste jag ju bestämma en ny tid med min läkare och planera hur vi ska göra nu och vilken väg jag ska gå.

Åsså måste jag nog pilla lite på datorn och söka lite jobb. Jag avskyr att vara göralös. Men jag vägrar att gå tillbaka till undersköterskeyrket också. Aldrig..eller man ska ju aldrig säga aldrig, det har man ju blivit varse om flera ggr i ens liv. Men jag skulle FÖREDRA att INTE behöva gå tillbaka till det då. Iaf inte i den tynga vården. 

Jag orkar helt enkelt inte, min kropp orkar inte och jag har inte så många år struntat i vad min kropp har försökt säga till mig. Och det är ju det jag får börja sona väldigt mkt för nu. Dags att sluta bita ihop.

Nä det är nog dags för sängen nu tror jag. Min rygg behöver få sträcka på sig..

//Linda

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att vi inte pratar längre.. Varför är det bara jag som ska försöka hela tiden?  Skulle inte tro det.  Så det är inte så konstigt alls att vi inte pratar så mkt.. Tycker jag iaf. Men du har ingen aning om varför. Men jag tänker inye ya på ...

Nu var det längesen igen sen jag skrev igen. Men det känns inte som om jag riktigt har haft tiden på min sida. Eller ja, tid har jag väl kanske haft. Men när man jobbar så mkt så är det väl mest orken som tryter och ens prioriteringar ligger väl ...

Imorrn blir det Arbetsförnedringen igen då. För nu har jag faktiskt inga nya pass inbokade. Jobbade sista nu ikväll. Och dom säger ju det, första arbetslösa dagen. Då ska man in och påanmäla sig igen. Inte för att jag kommer få ut så mkt av stämp...

Inget att tala om iaf känns det som. För jag måste ta allt jobb jag någonsin kan. Ligger man på latsidan så finns det ingen chans i världen att man kommer få något mer varaktigt. Men nu finns det ju dom som bara ska ha före. That´s it.. Nämen jag...

Nä du, det känns inte som så. Inte den här sommaren. Nån ledig dag här och där, men int så mycket mer än så.  Men som det känns just nu så skulle jag vilja jobba mer. Och gärna lite nätter.    I helgen nu så fick jag det bekräftat att det fortf...