Eller ja, inte gäsp-trött, men så jämarns trött i kroppen. Känner mig tung som en sten. Armarna vill bara hänga längs med sidorna och hade inte huvudet suttit fast på kroppen så hade det ramlat av mig och rullat längs golvet.

Skönt att det inte kommer krävas många knopp av mig imorrn. Det kommer bli en riktig slöar-måndag.

Ska hämta lite barn nångång under dagen, men det är det enda.

Förutom ett samtal till min läkare som också måste göras. Men det kan man ju sitta ihopkrupen under en filt i soffan och göra. Med största koppen te som sällskap också då. Men känner jag mig själv så kommer jag stöka och dona iaf och det kommer jag få ångra senare. 

Jo just ja, läkarsamtalet ja. Jo jag håller just nu på att sätta ut en medicin som jag håller på att prova. 

Men den hjälpte ju föga, det enda den gjorde för mig var att ge mig yrsel och det var ju inte det som var grejen liksom. Gudars vad jag längtar tills jag kommer över någon medicin som hjälper mig någorlunda. 

Jag begär inte att jag ska bli smärtfri, men jag tror inte att man ska behöva gråta sig till sömns ibland heller bara för att man har så ont. Jag vägrar att tro att det inte ska finnas ett något sånär normalt och oki liv för mig också även fast jag har denna kroniska smärta. Som jag sa, jag kräver inte att jag ska bli helt smärtfri..

Men eftersom att denna medicin inte har funkat så måste jag ju bestämma en ny tid med min läkare och planera hur vi ska göra nu och vilken väg jag ska gå.

Åsså måste jag nog pilla lite på datorn och söka lite jobb. Jag avskyr att vara göralös. Men jag vägrar att gå tillbaka till undersköterskeyrket också. Aldrig..eller man ska ju aldrig säga aldrig, det har man ju blivit varse om flera ggr i ens liv. Men jag skulle FÖREDRA att INTE behöva gå tillbaka till det då. Iaf inte i den tynga vården. 

Jag orkar helt enkelt inte, min kropp orkar inte och jag har inte så många år struntat i vad min kropp har försökt säga till mig. Och det är ju det jag får börja sona väldigt mkt för nu. Dags att sluta bita ihop.

Nä det är nog dags för sängen nu tror jag. Min rygg behöver få sträcka på sig..

//Linda

Nej det kan man inte säga att det har varit och är fortfarande. Den har kantats mestadels av smärta. 

Smärta, handling av renoveringsgrejs, middag hos fina i med familj och ett halvt mello.

Men barnfri har den varit och barnen kommer inte hem förrens imorrn.

Kan dock inte säga att det är lugnt och skönt bara för att pojkarna är borta, för jag har ju en arbetselak människa i rummet bredvid som försöker få till en ny vägg och ny el i det nya köket. Jag avskyr när det ska renoveras och donas såna hära stora projekt, såna som tar flera dagar och ibland veckor eller månader. För man får höra både det ena och det andra av honom ska står för renoveringen när det inte går som han vill eller när det inte går nog fort. 

Många irriterade bråk kan uppstå under sådana tillfällen. Helst av allt skulle jag vilja fly hemmet och koma tillbaka när det är klart. Hade varit som lugnast så. 

På onsdag ska man iväg på en rekryteringsträff på Af. Och hela mitt inre bara skriker-neeeeej! 

Jag vill verkligen inte dit. Det är en rekryteringsträff för sommarjobb inom Timrå kommun. Och det jobbiga är att mitt gamla arbete står där. Tex.. Mitt gamla arbete där jag inte längre är välkommen.

Snacka om förnedring. För jag måste gå på detta om jag fortfarande vill få stämpla, men jag vet ju med mig redan nu att jag har ju inte ett enda dugg att hämta som uska igen inom Timrå kommun. 

Förresten, det finns ingen som har en skruvdragare att låna ut??

//Linda