Att jag jobbade igår. Har varit och är fortfarande så jäkla slut i hela kroppen. Armarna värker och det känns som om det hänger blytyngder i dom.

Och det kryper i fötterna. Och detta är efter 8 timmars jobb. Och igår var det inte så ansträngande heller, fast vi var endast två stycken på jobb som brukar delas mellan 4 st. 

Men det kändes jätte kul att komma tillbaka =).

Alla var glada att se mig och undrade vart jag hade varit. Och när jag pratade med en av mina favoriter så sa hon att många hade blivit väldigt förvånade över hur jag blev behandlad och att jag bara försvann.

Men tyvärr, detta med hur jag mår idag får mig bara mer och er att inse att jag inte bör arbeta egentligen med det hära. Jag kan inte och vill inte behöva känna såhär efter varje arbetspass. Jag har ju minst 30 år kvar på marknaden menar jag. Men ska det fortsätta såhär så kommer jag kunna få se fram emot en tidig pension...sjukpension.

Och jag slängde även iväge ett mess till rekryteringen igår, bara sådär i förbifarten och frågade om dessa pass dom helt plötsligt har frågat om bara är en egångsföreteelse eller om det kommer att bli en vana. 

Och inte fick jag någe svar igår, men idag fick jag till svar att jag nog kommer få jobba mera. 

Hehe, som mitt fina i sa, desperate times makes people do desperate things..

Menmen.. Vi får helt enkelt se vart detta bär hän..

Bara så ni vet, det gör ont i handlederna nu. Av att skriva på datorn. Fasiken vad jag ogillar min kropp alltså och vad den ställer till med. 

//Linda