Att jag jobbade igår. Har varit och är fortfarande så jäkla slut i hela kroppen. Armarna värker och det känns som om det hänger blytyngder i dom.

Och det kryper i fötterna. Och detta är efter 8 timmars jobb. Och igår var det inte så ansträngande heller, fast vi var endast två stycken på jobb som brukar delas mellan 4 st. 

Men det kändes jätte kul att komma tillbaka =).

Alla var glada att se mig och undrade vart jag hade varit. Och när jag pratade med en av mina favoriter så sa hon att många hade blivit väldigt förvånade över hur jag blev behandlad och att jag bara försvann.

Men tyvärr, detta med hur jag mår idag får mig bara mer och er att inse att jag inte bör arbeta egentligen med det hära. Jag kan inte och vill inte behöva känna såhär efter varje arbetspass. Jag har ju minst 30 år kvar på marknaden menar jag. Men ska det fortsätta såhär så kommer jag kunna få se fram emot en tidig pension...sjukpension.

Och jag slängde även iväge ett mess till rekryteringen igår, bara sådär i förbifarten och frågade om dessa pass dom helt plötsligt har frågat om bara är en egångsföreteelse eller om det kommer att bli en vana. 

Och inte fick jag någe svar igår, men idag fick jag till svar att jag nog kommer få jobba mera. 

Hehe, som mitt fina i sa, desperate times makes people do desperate things..

Menmen.. Vi får helt enkelt se vart detta bär hän..

Bara så ni vet, det gör ont i handlederna nu. Av att skriva på datorn. Fasiken vad jag ogillar min kropp alltså och vad den ställer till med. 

//Linda

 

Vera

14 mars 2013 13:28

Lilla lilla Linda! Det gör mig ont att du mår som du gör. O jag hatar att använda ordet måste...det tror jag du gör med:) Men! I det här fallet MÅSTE du försöka göra något åt din situation! Att arbeta med något man inte vill, vet jag hur det är. Det är också en process att ta sig ur det. En lång resa från att erkänna att det så till att verkligen göra ngt. Men du måste. Du kan inte göra så mot dig själv!Som sagt du har trettio år minst kvar att arbeta. Jag vet inte hur eller när, men du , för din egen skull ska göra ngt åt det:) Kram påre!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att vi inte pratar längre.. Varför är det bara jag som ska försöka hela tiden?  Skulle inte tro det.  Så det är inte så konstigt alls att vi inte pratar så mkt.. Tycker jag iaf. Men du har ingen aning om varför. Men jag tänker inye ya på ...

Nu var det längesen igen sen jag skrev igen. Men det känns inte som om jag riktigt har haft tiden på min sida. Eller ja, tid har jag väl kanske haft. Men när man jobbar så mkt så är det väl mest orken som tryter och ens prioriteringar ligger väl ...

Imorrn blir det Arbetsförnedringen igen då. För nu har jag faktiskt inga nya pass inbokade. Jobbade sista nu ikväll. Och dom säger ju det, första arbetslösa dagen. Då ska man in och påanmäla sig igen. Inte för att jag kommer få ut så mkt av stämp...

Inget att tala om iaf känns det som. För jag måste ta allt jobb jag någonsin kan. Ligger man på latsidan så finns det ingen chans i världen att man kommer få något mer varaktigt. Men nu finns det ju dom som bara ska ha före. That´s it.. Nämen jag...

Nä du, det känns inte som så. Inte den här sommaren. Nån ledig dag här och där, men int så mycket mer än så.  Men som det känns just nu så skulle jag vilja jobba mer. Och gärna lite nätter.    I helgen nu så fick jag det bekräftat att det fortf...