Nej det kan man inte säga att det har varit och är fortfarande. Den har kantats mestadels av smärta. 

Smärta, handling av renoveringsgrejs, middag hos fina i med familj och ett halvt mello.

Men barnfri har den varit och barnen kommer inte hem förrens imorrn.

Kan dock inte säga att det är lugnt och skönt bara för att pojkarna är borta, för jag har ju en arbetselak människa i rummet bredvid som försöker få till en ny vägg och ny el i det nya köket. Jag avskyr när det ska renoveras och donas såna hära stora projekt, såna som tar flera dagar och ibland veckor eller månader. För man får höra både det ena och det andra av honom ska står för renoveringen när det inte går som han vill eller när det inte går nog fort. 

Många irriterade bråk kan uppstå under sådana tillfällen. Helst av allt skulle jag vilja fly hemmet och koma tillbaka när det är klart. Hade varit som lugnast så. 

På onsdag ska man iväg på en rekryteringsträff på Af. Och hela mitt inre bara skriker-neeeeej! 

Jag vill verkligen inte dit. Det är en rekryteringsträff för sommarjobb inom Timrå kommun. Och det jobbiga är att mitt gamla arbete står där. Tex.. Mitt gamla arbete där jag inte längre är välkommen.

Snacka om förnedring. För jag måste gå på detta om jag fortfarande vill få stämpla, men jag vet ju med mig redan nu att jag har ju inte ett enda dugg att hämta som uska igen inom Timrå kommun. 

Förresten, det finns ingen som har en skruvdragare att låna ut??

//Linda

Dagen idag har varit fylld med smärta och är det fortfarande. 

Har ont i varenda del i kroppen, fötter, knän, armbågar, huvud, nacke, rygg. Min puckel i nacken är i sitt esse idag. Och denna trötthet som följer med är inte nådig den heller. Eller trött och trött, inte trött så att jag behöver sova. Men trött som i heeelt slut i både kropp och knopp. Har ingen ork att göra nåt och jag har ingen styrka i kroppen att skryta med just idag heller.

Jag gillar inte dessa dagar. Dom brukar oftast komma när det är som minst läge för det och när man som minst orkar det. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Så tänker jag ibland faktiskt..

//Linda